Vansbro Marathon

I torsdags var det Marathon i Vansbro.

Till att börja med var det en fantastisk upplevelse, en till mara har sprungits och benen kändes starka och jag är stolt över och nöjd med mig kropp! Min sluttid blev 4 h 44 min. Inte en rekordtid men med tanke på att det var i skogen så är jag nöjd. Jag kom på 16:e plats av de 30 kvinnor som gick i mål. 

Så här glad var jag innan start :)

Det var dock inte helt säkert att loppet skulle bli av för vår del. Lite drygt en veckan innan blev jag sjuk, förkylning med lite feber följt av hosta. Jag hann lagom bli frisk dagen innan och hade endast en liten hosta när jag vaknade på morgonen men kroppen kändes kalaspigg. Andy å andra sidan var på toppen av sin förkylning och tanken på att ta på sig springkläderna och springa gick inte att överkomma. Så jag sprang och han kollade på.

Dagen till ära var min kära mor med som chaufför. Min simkompis Basse hade bestämt sig för att springa maran tillsammans med mig. Han skulle upp och simma Vansbosimmet, så varför inte springa 43 km två dagar innan..? :) Han kom upp på motorcykeln tillsammans med sin tjej Ellinor och hund Baltazar. Mamma, Andy, Ellinor och Baltazar blev vår hejjarklack för dagen, de åkte runt med bilen och stannade till på ett par ställen och hejjade på oss. Det är otroligt vad peppad jag blir av att ha familj och vänner som hejjar när jag springer!

Själva loppet då? Det var mycket varierad terräng. Små smala stigar med stenar och rötter varvat med traktorvägar, grusvägar, och en lång smal stig längs en gammal järnväg. Totalt var det 180 personer som startade för helmarathon, så ni kan ju förstå att det inte var så trångt ute i skogarna. Knott och mygg fanns det gott om, de som stod vid kontrollerna var erfarna och hade mygghattar, min stackars kropp fick många bett som inte började klia förrän dagen efter. Det var vattenkontroll ganska så ofta och var det mer än 5 km mellan dem hade de ställt ut vattendunkar så man kunde ta på egen hand. Det serverades allt från saltgurka, morotsstavar, chips, lösgodis, bananer. Inte hungrig i spåret direkt. På näst sista kontrollen hade de dukat upp en riktig buffé med alla möjliga godsaker... :)

Det var ett riktigt kul lopp med varierad terräng, jag trodde det skulle vara mer backar än det var, så det passade mina ben. Nästa år är Andy revanschsugen, så är det någon annan som vill springa med oss är det bara att anmäla er när den öppnar :)