Ännu ett marathon är nu sprunget, ett av de bättre faktiskt! Än så länge har mina svenska marathon (Sthlm 2009, 2011, Vansbro 2013) varit riktigt bra och roliga med pigga ben och pigg knopp. Mina två maror i USA (Baltimore 2012, Wineglass 2013) har varit mindre roliga och jag börjar spekulera i varför.. Kanske för att jag varit mindre tränad inför dem i USA, och som Andy sa när jag började löpa ”om kroppen har det tufft kommer huvuduet ha det ännu tuffare”. Så sant!! Jag tror även att en bidragende faktor till att de svenska marorna har varit så roliga är att jag haft vänner och familj längs banan som har hejjat på mig. Det är svårt att förklara hur det kan betyda så mycket. Jag springer i över fyra timmar, och ser ju personer flyga förbi i publiken i ett par sekunder, men de sekunderna gör att jag springer på ren lycka i flera kilometer.
Hursomhelst, nu är jag och Andy nere i Malmö och hälsar på min kompis Anna som bor här sen ett par år tillbaka. Igår sprang vi Helsingborg Marathon, första upplagan. Nummerlapparna kunde hämtas ut dagarna innan men vi valde att spendera fredagen i Malmö och hämta ut de på morgonen innan start.
Dagen började med kaffe och stor portion havregrynsgröt hemma hos Anna. Min mage hade några fjärliar i sig, en sån där skön nervös känsla som betyder att något är på gång att hända, något utöver den vardagliga rutinen. Vi packade med oss allt (Tack Anna för lån av sporttop, min glömdes hemma i Dunderbo..) och hoppade på tåget till Helsingborg.
Starten gick klockan tio på förmiddagen, perfekt marathonväder med gråmulen himmel och kanske 10-15 grader i luften. Linne och shorts, och min långärmade tunna tröja knuten runt magen. Loppet som helhel var roligt, vi sprang söderut längs med kusten till mysiga samhället Råå, på grusvägar, skogsstigar, in genom Ramlösa, bostadsområden, genom en gård med hästar o grisar och även in genom en arena där det bjöds på cirkus i mörkret. Otroligt kul och varierande bana! Anna stod efter ungefär 22 km och som jag sa tidigare blev jag helt till mig och flög fram på rosa moln flera km efteråt.
Jag försökte hålla lugnt tempo i början av loppet, runt ca 5.50-6.00 i snitt. Håller jag detta tempo hela loppet kommer jag in på en sluttid under 4,15 vilket var ett önskat mål. Kroppen har känts sådär veckorna innan loppet, jag drog på mig ordentlig ryggskott och ryggont en och en halv vecka innan men har som tur var blivit bättre, men vem vet om det kommer tillbaka när kroppen börjar bli trött? Som pricken över i snubblade jag på en trottoarkant under vår korta fredagstur (dagen innan loppet) och föll pladask och skrapade upp både knän och handflator. Självförtroendet att kroppen skulle hålla var inte jättestort, så jag valde att ta det säkra före det osäkra och ta det relativt lugnt i början och känna efter.
Efter ungefär halva loppen var kroppen ganska så stum, men benen pinnade på och jag hade en överaskande positiv känsla i både kroppen och huvudet. Banana var tillräckligt varierad för att det aldrig skulle kännas långtråkigt och det var folk längs hela banan som hejjade, spelade trummor, klappade händer och hejjade fram oss alla löpare. Kroppen kändes pigg och jag kunde hålla samma tempo ända in i mål. Det kändes som att jag tryckte på mer under andra hälften av, men splittarna visar att jag höll jämt tempo rätt igenom hela loppet.
Efter ca 34 km kom en lång och brant nerförsbacke och jag måste säga att den var tusen gånger jobbigare än den långa och sega uppförsbacken som kom vid 36-37 km. Att springa nerför när benen är stumma gör riktigt ont, och det var faktiskt fler som gick nerför i backarna än uppför. Att passera 40 km skylten kändes så himla häftigt, de två sista km var nästan de jobbigaste för jag visste att det faktiskt är två jobbiga km kvar, å andra sidan vet jag ju att efter de 2 km är det slut, så det gick av bara farten och upploppsrakan kändes magisk. Anna och Andy stod vid mållinjen och skrek för fulla halsar, så himla kul!!
Ett lyckat maraton, sluttid 4,12.17 och mitt andra bästa någonsin. Nu känns under 4 timmar inte så långt borta, kanske redan nästa år i Sthlm? Då gäller långlopp och intervallträning under vintern!!
Andy sprang inte lika bra, han låg helt i fas med sin önskade måltid vid halvmaran men sen tog det stopp för honom, benen gjorde ont och han ornade ingenting. Han kom in på sluttiden 4,07 och var allt annat än nöjd. Så kan det gå.
Här är mina splittar från loppet, mer kan ni ser på Helsingborg Marathons hemsida, www.helsingborgmarathon.se/lopare/ startnummer 194.
5 km - 29:23 / 10 km - 30:04 / 15 km - 29:48 / 20 km - 30:14 / 21,1km - 6:55 (Halmara tid: 2h 6min 24sek) / 25 km - 23:33 / 30 km - 29:50 / 35 km - 29:54 / 40 km - 29:53 / 42,2 km - 12:37
Sluttid 4:12:17 FIN
